Tankar
Som de allra flesta vet så har jag varit här i Brasilien ett tag nu och det är inte så mycket tid kvar heller för den delen.
Idag i skolan slog mig denna tanken och då kom jag genast in på att detta är som en dröm för mig. När man sitter där i klassrummet och tittar sig omkring på alla mörkhåriga, brunögda klasskamrater. Så är det nästan som man vill nypa sig armen och fråga sig själv om det här verkligen är sant.
Fast ändå är livet här så himla fantastisk men på samma gång gör man nästan extakt samma saker här som man gör hemma. Som utgångar, resor, bio och så vidare ändå känns allt sådant här så speciellt man relaterar så mycket minne till minsta lilla grej man gör till minsta lilla ord någon säger.
Här vill man göra precis allt som går även om det bara är så att gå och köpa bröd. Man uppskattar allt så mycket mera och allt känns så värdefullt här.
Alla utbytesstudenter känns som bröder och för en och varje gång man träffar utbytesstudeter man inte sett på 2 dagar blir det stort kramkalas. Man kommer varandra så nära in på livet här att jag aldrig hade kunnat föreställa mig detta.
Jag vet nu att jag har människor som betyder så oerhört mycket för mig och som faktiskt hjälpt mig även att de inte tror det. Skulle jag inte ha haft den familjen jag har och de vännerna jag har skulle jag förmodligen aldrig vågat ge mig i väg på detta äventyret. Eftersom personerna där hemma har givit mig så mycket trygghet, styrka och självkänsla. Fast även här har jag så otroligt fina människor omkring mig som alltid ställer upp.
Det är först nu när jag står på egna ben som jag faktiskt har lärt känna mig själv ordentligt och vet vad jag vill hur jag är och hur jag vill vara. Det är nu jag har kommit underfund med att idoler är inte bara stora stjärnor. Idoler kan faktiskt också vara människor i din vardag som egentligen inte syns så mycket. Det är här jag har lärt mig att ta en dag i taget för alla dagar är något helt unikt. Varför ska man blicka framåt och bakåt när man faktiskt kan leva i nuet och njuta av varje liten sekund?
Idag i skolan slog mig denna tanken och då kom jag genast in på att detta är som en dröm för mig. När man sitter där i klassrummet och tittar sig omkring på alla mörkhåriga, brunögda klasskamrater. Så är det nästan som man vill nypa sig armen och fråga sig själv om det här verkligen är sant.
Fast ändå är livet här så himla fantastisk men på samma gång gör man nästan extakt samma saker här som man gör hemma. Som utgångar, resor, bio och så vidare ändå känns allt sådant här så speciellt man relaterar så mycket minne till minsta lilla grej man gör till minsta lilla ord någon säger.
Här vill man göra precis allt som går även om det bara är så att gå och köpa bröd. Man uppskattar allt så mycket mera och allt känns så värdefullt här.
Alla utbytesstudenter känns som bröder och för en och varje gång man träffar utbytesstudeter man inte sett på 2 dagar blir det stort kramkalas. Man kommer varandra så nära in på livet här att jag aldrig hade kunnat föreställa mig detta.
Jag vet nu att jag har människor som betyder så oerhört mycket för mig och som faktiskt hjälpt mig även att de inte tror det. Skulle jag inte ha haft den familjen jag har och de vännerna jag har skulle jag förmodligen aldrig vågat ge mig i väg på detta äventyret. Eftersom personerna där hemma har givit mig så mycket trygghet, styrka och självkänsla. Fast även här har jag så otroligt fina människor omkring mig som alltid ställer upp.
Det är först nu när jag står på egna ben som jag faktiskt har lärt känna mig själv ordentligt och vet vad jag vill hur jag är och hur jag vill vara. Det är nu jag har kommit underfund med att idoler är inte bara stora stjärnor. Idoler kan faktiskt också vara människor i din vardag som egentligen inte syns så mycket. Det är här jag har lärt mig att ta en dag i taget för alla dagar är något helt unikt. Varför ska man blicka framåt och bakåt när man faktiskt kan leva i nuet och njuta av varje liten sekund?
Kommentarer
Trots att alla ord inte skrivs så kan man läsa mellan raderna hur Du utvecklats, både som vuxen och människa. Lycka till även i fortsättningen med Ditt stora äventyr och projekt.
PoK från MoFa+MoMo